Den meningen är nog den som jag oftast yttrar hemma. Den leder till viss irritation hos min sambo som tycker att jag och min sjukdom är måttligt roliga. I höstas när jag mådde väldigt dåligt så slutade mitt närminne att fungera totalt under en tid. Det var jävligt läskigt. Vi skulle cykla till en fest hos våra närmaste vänner här i byn, jag la min skinnjacka i min dotters cykelkorg och frågade henne säkert fem gånger innan vi ens hade lämnar kvarteret om hon hade sett min jacka. Jag försökte viska frågan så bara hon skulle höra eftersom jag visste att min sambo skulle bli sur. När jag nu upprepade frågan efter så många gånger så blev han irriterad och skriker till mig; "- skärp dig för helvete, har du Altzheimers eller??!!". Den meningen etsade sig fast i mig och gjorde mig så otroligt ledsen. Vad skulle jag ha svarat? -Ja, absolut jag skärper mig...så nu är jag skärpt igen! Dumt av mig att inte alltid vara skärpt... eller? Som att det är en knapp man bara kan trycka på. Skärptknappen. En sån hade nog alla med UMS velat ha. 

Suck! Sirapshjärnan... vad jobbig den är. Den skämmer ut mig hela jävla tiden och ställer till med så mycket skit. Senast var härom veckan. Min dotter skulle ha kalas och jag ville boka 12/1 men det var fullbokat i lokalen då, så jag fick boka den 19/1. Jag skrev klart och tydligt den den 19/1 i kalendern, åkte och köpte inbjudningskort och skickade... alla med datumet 19/1 på... MEN... i min sirapshjärna hade datumet 12/1 registrerats. När det började närma sig den 12e så tyckte jag att det var konstigt att ingen hört av sig och anmält sig till kalaset. Så... jag skickade sms till alla mammorna till de inbjudna och frågade om de fått inbjudan. Alla undrade såklart varför jag tjatade på dem en hel vecka före utsatt OSA-datum. Suck! Bara att inse att sirapshjärnan vunnit ännu en gång och jag fick krypa till korset och be om ursäkt för min virrighet. Ännu en gång. Jag har fått skämmas så otroligt mycket pga den de senaste åren. Jag har missat viktiga möten, det värsta av allt: min dotter har missat kalas och liknande pga mig, jag har sagt en massa dumma kommentarer i möten med människor. Det är som att siraphjärnan har eget liv och har som målsättning att jävlas med mig, På jobbet har jag fått ur mig så mycket konstigheter att folk tycker att jag är ett ufo. Jag vågar knappt öppna munnen under rasterna längre. Nästa fredag ska min avdelning ut och äta ihop och ha en trevlig kväll på stan. Jag har tackat nej... jag vågar inte följa med... tack för det sirapshjärnesatan!!! 

Måste gå och leta efter mobilen....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Semester. Dag 4.   Ligger på en filt vid sommarstugan, läser en bok, fåglarna kvittrar, barnen skrattar och solen värmer gott i skinnet. En motorbåt puttrade nyss förbi i sundet. Igår hittade vi en ny vän i ett träd, en söt uggla som...

Nu har det hänt extremt mycket sedan jag skrev sist. Det här med att blogga regelbundet var jag inte lika bra på som jag hade hoppats. Ska se om jag kan få en nytändning igen.    Vad har hänt sedan sist då?  Jo...  I november flyttade jag til...

    Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 89 år om inte den jävla cancern hade tagit henne den svarta jävla 23e november 2017.  På bordet brinner ett ljus och bredvid står flaggan jag fått av henne , som jag tar fram varje gång vi firar födel...

Det har hänt mycket de senaste veckorna, positiva händelser mestadels men även lite tråkigheter som har tagit mycket energi. Men vi fokuserar på det som är positivt tycker jag.        Det känns lättare att andas, trycket över bröstet har lä...

Den frågan fick jag av en av mina nya härliga kollegor häromdagen när jag berättade för henne att jag är utbildad undersköterska. Idag fick jag en snarlik fråga av en annan kollega. "Men det finns ju massor med jobb att söka inom vården". Jo jag vet...