Den frågan fick jag av en av mina nya härliga kollegor häromdagen när jag berättade för henne att jag är utbildad undersköterska. Idag fick jag en snarlik fråga av en annan kollega. "Men det finns ju massor med jobb att söka inom vården". Jo jag vet, jag skulle kunna få ett vårdjobb imorgon om jag hade velat. Den där första frågan om vad jag gör på en fabrik när jag är utbildad undersköterska, den etsade sig fast i huvet och jag satt resten av dagen och tänkte på den. När man utbildar sig till något så är det ju oftast för att man vill arbeta inom det området sedan. När det kommer till vården i Sverige så har den blivit sjukare och sjukare för varje år ironisk nog. Allting dras åt överallt, besparingar och tidsåtdragningar som gör att det inte går att utföra vård på det sätt man önskar. Efter min krasch så trodde jag att jag skulle komma tillbaka efter att jag bara "fått vila lite". Det är en vanlig missuppfattning bland UMS-sjuka. Att tillfriskna inom den sjuka vården insåg jag tillslut efter 2 års sjukdomstid att det aldrig skulle gå. 

Åter till frågan i rubriken då. Här kommer lite svar på den:

• Jag tjänar cirka fyra till fem tusen mer i månaden på fabriken än jag gjorde som mellanchef inom vården.
• Jag har raster!
• Jag har kollegor runt omkring mig.
• Jag har mer fritid, färre arbetstimmar.
• Alltid lediga helger och helgdagar.
• Mindre ansvar, istället för att ha ansvar över människoliv så pillar jag på träbitar.
• Ingen telefon som ringer och jagar en jämt (fick ca 50 samtal om dagen som chef 05.00-22.00 varje dag.)
• När jag går hem så står en annan kollega på platsen jag lämnade, jag behöver inte tänka på jobbet när jag lämnar det för dagen.  
• Jag sover bättre. 
• Jag stressar mindre. 
  

Men ibland kommer tankar som "jag gör inget viktigt längre" över mig, då får jag lite panik för stunden men eftersom fördelarna absolut väger över så brukar jag slå undan de tankarna. Jag räddar inte liv på jobbet, men jag räddar mitt eget! 

Jag höll på att bli tokig!  Inte på en fluga, utan på typ 200 stycken! Var kommer de ifrån? Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att förtjäna detta surrande i huvet? Det här året känns extremt på nåt vis, åtminstone när det kommer tiil flugor! Jag kan inte minnas att jag tidigare legat vaken tre nätter i rad pga flugor som surrar en i nyllet... typ tio stycken med. Gaaaaaaaah!! Min sambo skulle in till ´"storbyn" idag, så jag bad honom åka förbi Bauhaus och köpa Flugfällor... du vet den där äckliga varianten som hängde hos mormor när man var liten, de där vidriga bruna klibbiga girlangerna.    Jag sitter under en sån just nu, i vetskap att den är full med halvt levande flugor som har torterat mig hela veckan och gjort att jag inte har kunnat sova en blund. Igår kunde jag inte sova på hela natten och roade mig med att skratta åt min katt som jagade flugor och åt upp dem1 Blä! Så desperat är inte ens jag! Zimba (katten) får bli Flugornas drottning.

På jobbet går det sinnessjukt bra! Har jobbat min första vecka med nya skiftet och kan inte riktigt ta in hur bra allt är. Jag väntar mig att någon när som helst ska hoppa fram ur en buske och säga något i stil med "haHAAAA du är med i dolda kameran, inte trodde du på riktigt att det var så bra va?"

Vilka människor    De är så otroligt trevliga att man knappt tror att det är sant! Jag sjunger på väg till jobbet och jag sjunger på väg från jobbet. Innnan var det mest tårar. Själva jobbet är exakt samma som jag gjorde innan men nu har jag folk runt mig som ler och är snälla iställer för att fräsa och morra åt en. 

Sov gott! Idag har jag bränt 4 timmar och 925 kalorier på att storstäda huset som stått tomt nästan hela semerstern. Allt för att bli kvitt flugkräken. Städ plus äckelgirlangerna hoppas jag att vi nu går en flugfri samtid till mötes...

Så var 4 veckors semester slut. 

Semester för mig brukar innebära en massa inbokat och någon resa med krånglig resväg med mycket byten. Den här sommaren har jag spenderat mestadels i min sommarstuga i skärgården. Den ligger på en liten ö som man måste ro ut till. Idylliskt! Det är en pytteliten stuga med 2 våningssängar,ett par bokhyllor och ett minimalt kök med gasolspis. Stugan har en altan med sittplatser till många. Där har jag suttit många timmar i sommar, i sol som i ösregn, med en pocketbok och en kopp snabbkaffe. Ingen stress. Inga måsten. Inga planer. Visst har vi gjort lite småutflykter men de flesta dagarna har spenderats på min lilla ö. I hängmattan, på badbryggan, på altanen, eller sittandes på klubbstugans altan och kikat ut över magnifika solnedgångar över havet. I sommar har jag läkt bättre än någonsin. Sirapen i hjärnan har känts mer lättflytande och klar än tidigare. Jag känner att det har blivit enklare att få fram vad jag vill säga utan att det kommer ut något helt annat ur munnen. Böckerna har avlöst varandra i ett rasande tempo. Jag känner ett inre lugn som jag inte har känt på flera år. 

Idag var första jobbdagen efter semestern, men den var inte ångestladdad den här gången. Jag började på ett nytt skift idag, 2-skift (varannan vecka jobbar jag mån-tors 14.00-22.30 fre ledig, varannan vecka jobbar jag mån-tors 06.00-14.00 fredag 06.45-16.00 har jag för mig, lite längre än de andra dagarna iaf) iställer för att jobba nattskiftet som jag gjort i över ett år (mån-tors 22.27-06.03 fredag 22.27-06.45 plus en söndagnatt i månaden). Vilken skillnad det är på de här skiften! Det är som dag & natt!    Jag har vantrivts på nattskiftet hela tiden, det var bara två kollegor som jag verkligen tyckte om när jag slutade. Folk hälsade inte på varandra och bara gick och fräste och var otrevliga. Den här nya personalgruppen är hur härliga som helst. Fullt med sociala, glada och genuint trevliga människor. De ler och säger hej eller god morgon när man kommer, helt fantastiskt! Det finns fler fördelar med mitt skiftbyte. Jag har lagt undan burken med koffeintabletterna som kom att bli viktigare och viktigare för mig ju längre jag jobbade natt. Min son sover bättre och lugnare när jag är hemma, vilket resulterar i att hans pappa med får sova och kan gå utvilad till sitt jobb. Den här veckan när jag jobbar eftermiddag så hinner jag träna innan (sommarens hängmatteliv kräver nu att jag bosätter mig på gymmet en tid framöver). Sen finns det såklart negativa bitar med (missar dotterns jujutsu varannan vecka, min bowling, familjetid, tid med bonusdottern på hennes vecka mm) MEN jag tycker allt att fördelarna väger över. Det var en tid för ett tag sen när jag inte alls trivdes med jobbet och bara ville bort från fabriken, jag sökte andra jobb men fick inga svar. Sedan vände det lite när jag bestämde mig för att sluta deppa och försöka se livet från den ljusa sidan igen. Efter första jobbpasset idag så känner jag att jag nog kan trivas riktigt bra på fabriken ändå, med bättre möjligheter och en ljusare tillvaro. Min tid som vampyr är över.