Den frågan fick jag av en av mina nya härliga kollegor häromdagen när jag berättade för henne att jag är utbildad undersköterska. Idag fick jag en snarlik fråga av en annan kollega. "Men det finns ju massor med jobb att söka inom vården". Jo jag vet, jag skulle kunna få ett vårdjobb imorgon om jag hade velat. Den där första frågan om vad jag gör på en fabrik när jag är utbildad undersköterska, den etsade sig fast i huvet och jag satt resten av dagen och tänkte på den. När man utbildar sig till något så är det ju oftast för att man vill arbeta inom det området sedan. När det kommer till vården i Sverige så har den blivit sjukare och sjukare för varje år ironisk nog. Allting dras åt överallt, besparingar och tidsåtdragningar som gör att det inte går att utföra vård på det sätt man önskar. Efter min krasch så trodde jag att jag skulle komma tillbaka efter att jag bara "fått vila lite". Det är en vanlig missuppfattning bland UMS-sjuka. Att tillfriskna inom den sjuka vården insåg jag tillslut efter 2 års sjukdomstid att det aldrig skulle gå. 

Åter till frågan i rubriken då. Här kommer lite svar på den:

• Jag tjänar cirka fyra till fem tusen mer i månaden på fabriken än jag gjorde som mellanchef inom vården.
• Jag har raster!
• Jag har kollegor runt omkring mig.
• Jag har mer fritid, färre arbetstimmar.
• Alltid lediga helger och helgdagar.
• Mindre ansvar, istället för att ha ansvar över människoliv så pillar jag på träbitar.
• Ingen telefon som ringer och jagar en jämt (fick ca 50 samtal om dagen som chef 05.00-22.00 varje dag.)
• När jag går hem så står en annan kollega på platsen jag lämnade, jag behöver inte tänka på jobbet när jag lämnar det för dagen.  
• Jag sover bättre. 
• Jag stressar mindre. 
  

Men ibland kommer tankar som "jag gör inget viktigt längre" över mig, då får jag lite panik för stunden men eftersom fördelarna absolut väger över så brukar jag slå undan de tankarna. Jag räddar inte liv på jobbet, men jag räddar mitt eget!