Det har hänt mycket de senaste veckorna, positiva händelser mestadels men även lite tråkigheter som har tagit mycket energi. Men vi fokuserar på det som är positivt tycker jag. 

Det känns lättare att andas, trycket över bröstet har lättat, jag känner mig gladare och jag tror även att min omgivning ser på mig att jag börjar blir mig själv igen. Sakta men säkert börjar jag känna igen tjejen i spegeln och livsglädjen som börjar synas i de gröna ögonen som möter min blick där. Om jag hade vetat att jag kunde må så här mycket bättre bara av att byta lite delar i livet, då hade jag gjort det för länge sedan. Så som jag känner mig nu och har gjort de senaste veckorna, så har jag inte känt mig på 5 år. Jag skrattar varje dag och känner lycka igen. Det är som att man har fyllt i blyertsteckningen med tjocka svarta bläcklinjer och färglagt med pastelliga färger.  I vanliga fall brukar jag få lite smått panik när den deppiga hösten kommer men just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad det är för årstid så länge man får må bra och omges av människor som lyfter en. 

Jag har nog varit en jäkligt tråkig människa det senaste året, det förstår jag nu när jag har kommit  ut ur tunneln, jag tror faktiskt att jag har varit deprimerad under ett års tid. De människor som fortfarande finns med vid min sida ska ha en eloge för att de orkat med mig det senaste året. Några har fallit ifrån och det är ju fullt förståeligt. 

Idag har jag träffat en ny liten människa! Han fyller en månad imorgon och jag tror att vi kommer att bli riktigt bra vänner!