Idag börjar jag blogga... hoppas att det är en ny rutin som jag lyckas hålla i. 

2019 tänkte jag skulle bli hälsans år. Jag har varit sjuk i ums i 3 år nu och börjar bli jävligt trött på skiten. Jag minns när jag kraschade... det var påskhelgen 2016 och min mobil ringde i ett. När jag tillslut bröt ihop så var det totalt vill jag lova. Det som om en damm hade brustit och jag kunde inte sluta gråta. Då när jag gick hem och blev sjukskriven så tänkte jag naivt att "jag behöver nog bara vila lite, jag är tillbaka om 2 veckor". Så blev det inte...

De flesta med ums vet vad jag pratar om. När hjärnan "går sönder" så tar det jävligt lång tid att läka. För vissa blir sjukskrivningen väldigt långvarig och vägen tillbaka är en snårig och svår väg. Jag har själv fått hitta lösningar på att må bättre eftersom vården är helt värdelös enligt min mening. Vissa har tur och hittar bra läkare, vissa inte. Efter ca 2 års sjukskrivning (med ett misslyckat försök att arbetsträna) så bytte jag tillslut bransch helt och hållet. Jag sa upp mig från min chefstjänst och började jobba natt inom industrin! Helt fantastiskt skönt! Nu tjänar jag bättre, jobbar mindre, har inget ansvar, har riktiga raster och kollegor, sover bättre och har mer fritid. Jag trodde i somras när jag bytte jobb att "Så! Nu är jag frisk!". Det funkar inte riktigt så... visst var det bättre nu när jag hittat en arbetssituation som fungerar men det var långt ifrån samma sak som att bli frisk. Min hjärna arbetar inte som den gjorde förr, jag tåler inte stress, mitt korttidsminne är gravt nedsatt, jag kan inte tänka klart längre, jag skämmer ut mig hela tiden eftersom munnen ofta är snabbare än hjärnan och det hoppar ut många pinsamma grodor. Jag snurrar till saker och virrar till det ständigt och får sedan skämmas som en hund. 

Jag vet att jag mår bättre när jag tränar hårt fysiskt så det försöker jag göra så ofta jag kan. När jag är på gymmet så tycker jag om explosiv styrketräning varvat med kondition... eller nja,,, nu ljuger jag för mig själv igen. Konditionsträning är aptråkigt!! Tyvärr så är det den jag behöver mest eftersom jag har 35 kilo för mycket som jag vill bli av med. Idag har jag tagit mig ut på en rask promenad i 1,5 timme, det hade jag behövt göra dagligen, problemet är att det är svårt att få till den tiden när man jobbar heltid och har barn med aktiviteter och en liten tvååring som är inne i en rolig tid med både mattrots och läggningar som tar flera timmar. Min sambo och jag brukar se till att turas om så att vi hinner till gymmet båda två, vi är i allafall där ett par tillfällen var i veckan. Tänk om jag hade kunnat få till det här med dagliga raska promenader OCH ändå hinna med mina gympass... då tror jag faktiskt att den där jävla vågen hade rört sig neråt. Jag har kämpat med vikten i många år nu. Jag äter bra och rör mig mycket men står ändå till. Man ska inte stirra sig blind på vågen, det vet jag, men jag är alldeles för tung! Jag vill inte väga 96 jävla kilo oavsett om jag blir smalare. Nu vet jag ju att stresshormonet kortisol ligger som ett tungt lock över viktminskningen och hindrar min förbränning. Därför vill jag bli lugnare... jag vill bli av med stressen och ångesten, de är två jävligt tråkiga livspartners, jag vill göra slut! Hur gör jag det? KBT har jag testat på, visst jag fick en del vettiga ord och tankar med mig men det har inte trollat bort problemen ändå. 

År 2019 ska jag satsa på att få in ännu mer träning, äta ännu bättre, mer mindfulness, bli en gladare och bättre mamma och sambo, bli lugnare. Önska mig lycka till! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Semester. Dag 4.   Ligger på en filt vid sommarstugan, läser en bok, fåglarna kvittrar, barnen skrattar och solen värmer gott i skinnet. En motorbåt puttrade nyss förbi i sundet. Igår hittade vi en ny vän i ett träd, en söt uggla som...

Nu har det hänt extremt mycket sedan jag skrev sist. Det här med att blogga regelbundet var jag inte lika bra på som jag hade hoppats. Ska se om jag kan få en nytändning igen.    Vad har hänt sedan sist då?  Jo...  I november flyttade jag til...

    Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 89 år om inte den jävla cancern hade tagit henne den svarta jävla 23e november 2017.  På bordet brinner ett ljus och bredvid står flaggan jag fått av henne , som jag tar fram varje gång vi firar födel...

Det har hänt mycket de senaste veckorna, positiva händelser mestadels men även lite tråkigheter som har tagit mycket energi. Men vi fokuserar på det som är positivt tycker jag.        Det känns lättare att andas, trycket över bröstet har lä...

Den frågan fick jag av en av mina nya härliga kollegor häromdagen när jag berättade för henne att jag är utbildad undersköterska. Idag fick jag en snarlik fråga av en annan kollega. "Men det finns ju massor med jobb att söka inom vården". Jo jag vet...